.., idag.

Clara och jag åkte iväg efter jobbet, alltid lika roligt även om man saknar en del knallar från år till år, men å andra sidan kommer det ju nya!

Marknaden kommer till Tierp två gånger per år, maj och oktober, med allt från korv, ost, cocosbollar, kläder, klockor, underkläder, sylt och saft och en hel massa marknadskrafs.

Lika roligt varje gång!

Sen mötte vi upp Filip på NYC Burger och åt tillsammans innan vi åkte hemåt!

På riktigt! Som jag njuter av denna värme efter den här långa vintern!

Lövsprickningens tid, måste väl ändå vara den bästa på hela året (även om alla årstider har sin tjusning).

... ser inte ut att vara den bästa.

Jag pratade med ortopeden igår, då jag inte tyckte att jag fått riktiga hemgångsråd - mer än medicinen - när det gäller hennes fysiska aktivitet.

Då hade han hunnit titta som hastigast på röntgenbilderna, och såg bla spondylos, pålagringar, L7S1 och buktande diskar. Det är ingen god prognos. Alls. Och det gör mig jätteledsen. Fina fina Pirran.

Hon går nu på smärtstillande de luxe, men jag upplever ändå att hon har ont, hon är uppe och vandrar om nätterna, vilket hon inte gjort tidigare.

Alternativen är väl operation (vilket jag är tveksam till med så mycket felaktigheter i ryggen) eller smärtlindring. Fullständig smärtlindring kan vara svårt att få till, och det blir en helt förändrad situation för henne. Kisspromenader, inte hoppa upp i möblerna, inga trappor. Det är ju inte tänkbart. Även om hon inte är den mest energiska av mallar, är det ändå en livskvalitet långt under den hon är van med. 

Ortopeden skulle höra av sig igen när han fått mer utlåtande på röntgenplåtarna, förmodligen i början av nästa vecka. Jag misstänker att jag då kommer att ställas inför ett val som jag måste göra, och som är varje hundägares mardröm, men också ansvar. 

Jag kan, med facit i hand, efter detta, tacka gudarna för att det inte blev några valpar de båda gånger vi försökte på en kullsyster till Pirran men hon gick tom båda gångerna. Detta är absolut ingenting man som uppfödare vill föra vidare inom ras-aveln.

Älskade Pirripirran  så mycket skoj vi gjort tillsammans,   och vad jag lider med dig!

Men nu har väl Åkesson skitit i det blå skåpet i alla fall?

Har skummat de två Kalla Fakta avsnitten om SD:s Trollfabrik.

Nu går han ut i media och slår tillbaka mot media med full kraft och påstår att det är ett skämt?

Självklart är han inträngd i ett hörn efter alla avslöjanden och vet inte hur han ska hantera det!

Nej du, Ulf och alla ni andra, nu får ni väl ändå ta itu med den här Åkesson och hans parti!

... idag med Pirripirran.
Efter det förmodade diskbråcket i höstas, har hon inte återhämtat sig riktigt.
Inga cykelpromenader, inga längre promenader, då blir hon smärtpåverkad.
Har tappat muskler och styrka i bakdelen och lyfter ofta på ett bakben, trots att hon får ta det hyfsat lugnt och trots att hon ätit Onsior i en månad.

Kontaktade distriktsveterinärerna i vår och ville ha en uppföljning och blev då hänvisad till Evidensia, för röntgenmöjligheterna.

Blev så väl omhändertagna av allt från receptionen till alla som vi träffade på! Fantastiskt fin upplevelse!

Hon blev ordentligt genomgången av ortopeden Henrik - vi fick gå och springa rakt och knixigt och serpentiner - och sen gick han igenom henne från topp till tå.

Efter det blev det skiktröntgen, vilken jag inte fick svar på innan hemgång, utan kommer att få svaret i efterhand. Fick gå hem med smärtstillande x 2 och en faktura på 15 894 kr, av vilket försäkringsbolaget tacknämligt tar den största delen, men nästan 6 000 kr får jag hosta upp själv. Plus en tusenlapp på apoteket, för medicinen.

Det var väl ändå inte oväntat, kan jag säga. Ortopeder och röntgen kostar pengar.

Så glad att de finns, både ortopeder och röntgen, när de väl behövs.

... idag, som vi sa farväl till dig i Vendels kyrka.
Så vackert.

Saknar dig fortfarande varje dag   

... från hell, har tagit mig i besittning.

Började i torsdags med lite halsont och värsta raspiga whiskey-rösten. Fortsatte sen, inga andra symtom. Förrän igår - söndag. Då satte snuvan igång, och en jobbigt hosta (fick ta slemlösande). Ingen feber, men väl en rejäl förkylning.

Jobbar på distans och försöker överleva. Men det är lugnt, jag tror det vänder idag. Kan också vara lite kinkig med vad jag tycker är en man-cold, har inte - peppar, peppar - varit sjuk på evigheter. Tror det var när jag fick covid i påskägget 2020. Så man ska väl inte klaga...

... idag. Samling kl 9 vid klubbstugan.
Ett gäng tappra ekipage var med, tre sökhundar med förare och resten spårekipage (6 st) rullade ut i skogen.

Söket vallade ruta och vi andra la spår och snitslade uppletanderuta. Gick bort till sökbanan sen, några av oss spårare figgade i söket, tittade på och fick massa goda råd.

Tillbaka för spårning, spetsvinklar och lite svårigheter men det fixade Vinnapinna bra! Märker dock att värmen tar på, hon är inte van. Gör ju inget alls i hennes fall, då energin är aningen för hög (kan den vara det?) annars.

Som jag sa till Marika (som la Vinnas spår), som var orolig att det skulle bli fel med pinnar och vinklar; där du har gått spårar Vinna. Och det gjorde hon. Roligt med en så fantastisk spårhund, även om vi bara har tränat appell-lägrespår än så länge.

Alla gick sina spår, och sökhundarna blev klara, då var det dags för fika och mellansnack!

Därpå uppletande. Så skoj! Vet inte hur många hundar som körde - många - och alla var jätteduktiga!

Toppen att få input på det som man behöver tänka på och på förbättringspotential. Så många erfarna ochduktiga hundförare1

Vidare till klubben sen för korvgrillning och planlydnad för de som ville och orkade. 

Själv grillade jag en korv och avvek sen hemåt. Hade Pirran med mig - hon har jätteont i ett bakben - och hon hade fått sitta i bilen mycket under dagen.

Jättehärlig dag, roligt för både hundar och förare, det tror jag alla vara överens om.

Hoppas vi kan göra om det snart igen!